Johanna Virrpanna

Nu har jag varvat internet. Varit inne och vänt på facebook kanske 77 gånger den senaste timmen. Jag har läst alla artiklar på DN och Radarzine. Och allt på bloggkoll, och bloggportalen, till och med toppbloggarna(?!). Efter att för andra gången av misstag kommit in på samma tradiga blogg nån överexalterad människa  som skriver med sjuhundratusen vokaler och utropstecken gav jag upp, alla A och I fick min hjärna att koka över. Jag lägger mig ner och dör nu. Och det vill inte sluta blöda i min tand.

Gnällinlägg. Läs på egen risk.

Min visdomstand gör ont. Värre än någonsin. Halsen gör ont. Torrhostan gör inte det bättre. Jag låter som en inrökt gammal tant när jag pratar. Och on top it all gör det skitont i min axel också, jag vet inte var det kommer ifrån. Det är väl lika bra att jag kastar in handduken direkt och blir en sån där gammal gnällfis som sjukskriver sig pga. utbrändhet. Ni märker på vilken nivå jag är just nu? Patetiskt.

Igår fick jag citodon. Jag tog två och gick in i ett halvt medvetslöst tillstånd och låg bara och dåsade i ett par timmar, sen började det göra ont igen och effekten avtog, då blev jag som en heroinist på avväjning, skakade och mådde illa och om jag försökte stå eller gå snurrade allt och jag fick lägga mig ner igen. Sen gick det över. Så jag körde till Emily och Doris i Bjärnum. Man ska väl egentligen inte köra bil halvt drogad, men det gjorde jag. Jag överlevde.

I eftermiddag ska jag dra ut en tand, inte den som gör ont utan den ovanför. Kanske det hjälper lite.

Okej jag erkänner. Det börjar väl bli lite mycket Salem. Här kommer en bild på en annan snygging istället:

i motljus

Jag har ont överallt och kan inte sluta gnälla. Det är inte okej.

Salem sopar banan i Globen.

 

Ha ha ha ha ha haa. Och nej, det börjar INTE bli för mycket Salem.

All you need is love

Ännu en gång kommer Coheed till Sverige, och jag kommer missa spelningen. Det har hänt förr, det kommer hända igen. 

1. Hultsfred 2006, jag körde så fort jag kunde till Hultsfred för att hinna till Coheed spelning på lördagseftermiddagen. Tyvärr gick det lite för fort och redan i Ballingslöv tog polisen mig. Och mitt körkort. Nån timme försenad kom jag iallafall fram till Hultsfred, precis i tid för att hinna springa till Teaterladan, och får då veta att Coheed ställt in i sista sekunden.
2. San Diego 8 november 2007, mitt plan hem till Sverige gick den 5 november, tre dagar senare spelade Coheed på Soma. Då var jag på andra sidan jorden vid fel tillfälle.
3. Stockholm/Malmö januari 2008, en vecka efter jag åkt tillbaka till San Diego kom Coheed till Sverige. Äntligen. Men jag var på andra sidan jorden, vid fel tillfälle igen.
4. Sweden Rock 2008, Coheed spelade (som enda bra band) på Sweden Rock, jag var i San Diego.
5. San Diego juli 2008, samma dag som jag hämtade mamma och pappa vid flygplatsen spelade Coheed på Viejas i East San Diego county.
6. Avalon, L.A 5-8 november 2008, Neverender Tour. Jag var där. Kryss i taket. En av mina bästa liveupplevelser någonsin. En viss bitterhet infinner sig dock för att jag missat dom så många gånger.
   
7. Austin City Limits oktober 2009, jag skulle köpa biljett till fredagen, då Coheed spelade på Austins näststörsta festival. Biljetterna var slut.
8. Metaltown 2010, samma dag som Victoria och Daniel gifter sig. HUR TÄNKTE NI?!

Coheed and Cambria, Neverender tour 2008 @ Avalon Theatre, Hollywood

Hört hos namnlös pensionärsfarbror i eftermiddags:

- Vad var det nu du hette?
- Johanna
- Just det, Bergström va?
- Ja, precis
- Och du kommer från Hässleholm?
- Nej, från Tyringe
- Va?
- Tyringe!
- VA?!
- TYRINGE!
- Just det, Finja var det ja
- Jaha?

Och när jag satte mig i bilen och körde därifrån spelades den här låten på P3. Byt ut Sumpan mot Tyringe så känner jag igen mig.

68 kommentarer och 20 taggar av 24 möjliga på 40 minuter. Inte konstigt på ett så klockrent foto.

I'm so happy, do you know why? Do you know what makes me happy?
A whole day is going by without a single thought of you and I can smile cause you're not near.

I'm so happy cause you're not here. You're not here- it makes me happy.

Nåt sånt här skulle jag behöva just nu. Klockan är 06.05 och jag har en bild i huvudet där ett flygplan/tåg kraschar ner i en ravin. Det var nåt jag drömde alltså. Det var inte så kul.

Vart man än vänder sig ser man Jimpan på billboard och busshållsplatser. Överflödigt att säga att jag gillar't.

Solen strålar från en klarblå himmel i Malmö. Snön är nästintill obefintlig och det luktar vår i luften. Ikväll är det premiär på min efterlängtade Alice in Wonderland. I eftermiddag tar jag en sväng till Malmö högskola och lyssnar på föreläsningen "Så väljer du utbildning när du inte vet vad du vill bli"... låter som nåt som skulle passa mig. Och från högtalarna strömmar Salems ljuva stämma.

I got a feeling, that today is gonna be a good day.